Halkade in på detta ämne förra gången jag bloggade också, men det ligger så varmt om hjärtat då rök är något som hindrar oss och många andra i vardagen. Jag vet ju att rökare inte är elaka och hemska personer som vill skada familjer och sina medmänniskor. Men seriöst, jag hade hoppats att vi kommit lite längre i eftertanke… För det första är det ju bevisat skadligt med rök, plus att rök är något som sprids i luften (håller sig alltså inte enbart till rökaren själv) och att det finns många personer med t.ex. astma som blir direkt sjuka av kontakt. Sen tror jag en förälder med småbarn inte uppskattar någonstans om deras barn får inhalera rök, med eller utan astma. Men ÄNDÅ så får man rök på sig nästan överallt. Man har inget val.
Och det är just det här som förbryllar mig. En rökare vet väl allt det här? Eller? Var är hänsynen inför andra människor? Det är ju inte vi icke-rökare som bär på en last och kan göra rökare sjuka genom att inte röka, det är ju tvärtom. Kan man inte ta ett eget ansvar att se till att röka på platser där ingen kan fara illa av röken, det finns ju många personer som inte ens är sjuka men som absolut inte vill andas in röken. Hänsyn efterlyses! Men där har vi icke-rökare inget val. Det verkar som vi bara ska köpa att det är ett rökigt samhälle. Det är icke-rökarna som ska anpassa sig efter farliga laster.
En sak slog mig idag. Barnen längtar så efter sommaren, att t.ex. få åka till stranden och bada. Äta glass, vila på uppblåsbara madrasser och njuta av dagen. Men här blir det plötsligt problem… det röks ju överallt på stranden! Då har ju vi två val som VI då måste anpassa oss efter. Jag, Jonathan och Wilma har en sådan astma att vi blir påverkade av röken men för det mesta blir det tillfälliga besvär på 1-2 dagar efter. Så vi kan utsättas lite för rök och särskilt utan infektion, det blir inte så attans farligt men lite besvärligt. Men vi har ju en i familjen som definitivt inte kan utsättas för röken. Då kommer alternativen:
1. Dela på familjen. En förälder åker med de större barnen till badstranden och en förälder stannar hemma. Inte så roligt faktiskt och något vi fått göra allt för ofta. Stackars Filippa, hon är värd att få röra sig fritt ute efter att varit inlagd på sjukhus i nästan ett helt år och får fortfarande vistas där med täta mellanrum.
2. Vi åker hela familjen men får själva leta upp små avsides platser, hoppas att de är baddugliga och hålla tummarna för att en rökare inte hittar dit. Så vi får helt enkelt avskilja oss från offentliga platser. Men jag kan säga att detta faktiskt är ett enormt jobb och inte heller så roligt. Vi vill också kunna glassa på stranden med andra familjer och barn.
Tänk om det var rökarna som anpassade sig efter icke-rökarna, är inte det mer än rätt att det ska vara så när passiv rökning är farligt, i alla fall mer eller mindre beroende för vem som utsätts för den och hur ofta. Valet att utsätta sig för något ohälsosamt måste väl ändå vara ett eget och aktivt val? Varför får människor runt oss bestämma det åt oss som inte vill?
Bara man ska handla, ut och gå, åka tåg, besöka sjukhus… ja, väldigt många saker man gör i sitt vardagliga liv så är det rök i luften. Alltså jag kan inte välja att få göra något rökfritt, jag ska bara acceptera att bli dålig och till och med frukta för svåra anfall hos min lilla dotter? Det är antingen att välja sjukdom eller så är det vi som får ”gömma” oss från röken, isolera oss eller analysera alla vägar vi väljer.
Här har jag ändrat strategi lite. Jag blir ju arg och ledsen på all rök överallt, så nu har jag börjat ta tag i det, sen kan jag inte ta tag i alla rökiga situationer som när det står kanske tio rökare utanför sjukhuset så kommer jag inte ställa mig och gorma för att jaga bort alla. Men däremot så kan jag ta upp detta med sjukhuscheferna. Jag var t.ex. på en stor och välkänd byggvaruhuskedja. Utanför står tre stora rök tunnor och det röks för fullt, och är det ingen som röker där så ligger fimpar kvar och läcker rök ändå. Alltså är det ju inte direkt en ”vänlig” ingång. Jag mejlade faktiskt denna kedja, de högsta cheferna, med ett väldigt trevligt mejl där jag absolut inte var nedlåtande någonstans utan ville bara upplysa dem. Inget svar tyvärr. Snart har det gått två veckor, men vi får se om jag får någon respons på mitt mejl. Jag tycker att det är väldigt märkligt om det inte kommer någon feedback på mina ord.

Men jag tror att om alla i olika situationer och om man har möjlighet, kan göra mycket och tillslut göra en skillnad. Jag vet att det är två höga chefer som läst mitt mejl, och mitt budskap kanske inte landar idag men om några månader eller ett år, och då händer det plötsligt något. Kanske blir det en kedjereaktion och de hör av sig till deras andra butiker och dess chefer? Vem vet. Lite önsketänkande men man måste våga lite också känner jag om det nu är ett så stort problem för mig och min familj så kan jag inte bara stå tyst. Men det är viktigt att bemöta på rätt sätt också! Som jag skrev ovan, jag är inte nedlåtande eller skriver att jag blir arg eller dylikt. Utan berättar ur vår situation och positivt uppmanar till en liten förändring. Här på bloggen skriver jag dock lite hårdare och verkligen bara rensar mig på massa tankar jag har!
Nu har jag faktiskt sett på en del platser så som i köpcentrumet Forum Nacka, att de ber om visad hänsyn och att det ska vara rökfritt på parkering och så vidare. Vilket är super. Heja er som driver detta och pushar för rökfria centrum och sjukhus och så vidare. Men det som brister är att vissa rökare tycker ändå att de kan röka på dessa platser trots att de hänvisar till speciella rök platser, och det är ju ingen som verkar följa upp det här med att det ska vara rökfritt. Och varför i alla sina dar struntar man i en skylt som denna, då brister väl hänsynen rejält? Sen kan jag tycka att dessa platser flyttats lite väl klent ifrån entréerna, man får ändå rök på sig men kanske inte det största molnet. Men det är i alla fall en början och jag vill verkligen berömma de som försöker ta sig an rök-problematiken. Och tacka er på Astma- och Allergiförbundet som jag vet driver dessa frågor och är ute och informerar.

Jag tycker och uppmanar att alla vi icke-rökare som faktiskt begränsas och störs av rök ska våga ta mer plats i de vardagliga situationerna där vi utsätts för detta fenomen. Berätta, upplysa och inte sitta tysta. Det är ett känsligt ämne, men samtidigt ett väldigt viktigt sådant! Många bäckar små…
Kram på er!
/Cecilia