Vår nakna gran

Kontoret är julpyntat och glöggen på värmning.

Idag är det öppet hus på kontoret, granen är klädd (men ganska naken) och glöggen inköpt. Klockan 16 hoppas vi att våra gäster börjar komma. Det är glöggmingel och release av Allergifakta 2011. Här kan du beställa den eller ladda hem den: http://www.astmaoallergiforbundet.se/Infomaterial/?materialID=157

För givetvis ersätts inte alla riktiga möten av virtuella möten, att mötas och sprida information genom ett trevligt minglande hör också till vår organisations informationsarbete.

Informatörens roll är att professionellt hantera företagets, myndighetens eller organisationens budskap. Och att bidra till att verksamhetens mål uppnås. Så står det på http://www.informationsforeningen.se/om-oss.aspx hemsida. Där hämtar jag ibland lite input till jobbet. För som jag började veckans bloggande, det är viktigt att få inspiration men även att hålla huvudet kallt för allas olika påtryckningar.

I digitala media går det ju lätt att följa upp olika insatser med mätbara instrument, men kvantitet är inte alltid det viktigaste. På förbundet vill vi ju förändra samhället och den förändringen är inte lika lätt att mäta.  Det finns ju idag så många olika kanaler att informera i och vilken ska man välja. Är det en kombination av alla som är det bästa?

Jag älskar alla nya kommunikationskanaler men än så länge generar dem merjobb, ingen av de gamla kanalerna har försvunnit. Jo möjligtvis ett och det är breven. Jag fick häromveckan ett handskrivet brev i ett kuvert med frimärke på och mitt namn vackert skrivet i skrivstil. Nu innehöll brevet en ordentlig utskällning, men det kom så vackert förpackat =) Dessutom måste jag medge att brevskrivaren hade rätt, budskapet hade inte nått fram. Det har jag kvar för det kändes som något alldeles extra.
I brevet fanns så mycket känsla och brevskrivaren hade säkert lagt mycket tid på sitt brev till mig. 

Jag funderar ofta på hur vi skriver idag, det är så oerhört lätt att slänga iväg ett e-postmeddelande. Men tänker vi på hur det kommer att läsas av mottagaren, bemödar vi oss ens om att stava rätt innan vi klickar på ”skicka” knappen?  Är vi säkra när vi skickar iväg det att mottagaren förstår det vi skrivit? Ibland kanske det är bättre att inte svara.

http://axbom.se/miniguide-besvara kan kanske ge dig lite vägledning.

Tipsen man får i minguiden är kanske extra viktiga om du finns på olika sociala media. Har du förresten provat att göra en Google-sökning på ditt namn?

Den klassiska frågan för oss kommunikatörer nu för tiden är huruvida vi ska använda social media i arbetet, och i så fall hur? För många är det närmast en självklarhet, för andra helt otänkbart. Vad tycker du, ska förbundet finnas på Facebook, Youtube och Twitter för att bara nämna några av dem?

För mig är det självklart att vi ska finnas med överallt där vi bara kan, jag önskar att våra frågor blir det alla pratar om inte bara runt köksbordet utan överallt =) men hur ska vi komma dit?

Annonser
Det här inlägget postades i Carina Hååg. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vår nakna gran

  1. Eva-Maria Dufva skriver:

    Intressant det där med att att vi så sällan får riktiga brev. Jag har några äldra släktingar ( över 80) som fortfarande skriver brev, och det är lika roligt varje gång jag får ett. Har också sparat alla gamla brev från när jag var barn, och det är en riktig skatt, de flesta från min farmor Anna och andra släktingar. Men också många från kompisar, de börjar alla på samma sätt, ”Hej, hur mår du? Jag mår bra.” ….

    Så här kommer årets julklappstips, riktigt fint brevpapper!

    Carina, tack för en intressant bloggvecka och ha en skön helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s